I dag åkte Sebastian upp till Stockholm och hämtade hem Luigi.

Tyvärr så trivdes han inte i storstaden, det blev lite stressigt för han med alla människor m.m

Det var ett tungt beslut för Louise och Mattias då dom älskade sin lilla kille, men detta gjorde dom för hans skull.

Återseendet var glatt för oss alla, han tjöt av glädje när vi hämtade dom på stationen och när vi kom hem hade han fullt upp att hälsa på alla kompisar!

Gladast var nog syster Tussan och mamma Molly men även Spike (som bara var 8 veckor när dom sågs sist och Luigi brottade ner han då som ingenting...)blev själaglad och dom har lekt för fullt i ett par timmar, men Luigi hade inte lika lätt att brotta ner Spike nu:0)

Vi tog några nya bilder och vi mätte honom, han är knappt 36 cm.

Vi hade ju trägolv på hela uteplatsen som skulle bort innan gruset kom...

Men Sebastian jobbade i vindens hastighet...ska tillägga att det var -1 grad ute...

Äntligen har vårt efterlängtade grus kommit!! Att man kan vara så glad för en sån sak...men vi hundmänniskor är ju lite speciella!

Vi öppnade upp staketet och lastbilen fick backa in så långt han kunde innan han lassade av gruset.

Men att 10 ton skulle vara såååå mycket....

Åh, vad vi jobbade för att få ut det någotsånär så att vi kunde få upp nätet igen.

Måste erkänna att den som jobbade mest och fortast var Sebastian, men han är ju bara 19...hade glömt hur det var när man var tonåring...

Och hundarna verkar lite förvånade över detta grusberg!!  Vad har hänt med deras rastgård....

Det var skönt att sätta sig ner och fika efter allt jobb med gruset...

Banderas verkar nöjd över resultatet!