I dag har Kiyara fått somna in.

Jag har haft privilegiet att få dela 15 1/2 år med denna underbara salukitik.

Det är många år och jag vet att jag ska vara glad över det...men just nu är jag bara ledsen...hur ska jag klara av mitt liv utan henne?

Hon som har funnits i vått och torrt för mig i så många år. Nu finns hon inte längre..men i mitt minne finns hon och där dör hon aldrig!!!!